Jag vaknade med kristaller av tårar i ögonen i morse.
På senaste tiden har jag drömt rätt konstigt saker men nattens dröm tog nog priset.
Det var den hemskaste mardrömmen men samtidigt någon känsla av lugn.
Det låter konstigt jag vet men jag ska förklara.
Till och börja med så var Whilma vid liv. Vi var i ridhuset och red lektion och när vi var klara så bad jag en tjej som var utanför att hålla i Whilma medan jag gick in i ridhuset igen och pratade med folk. Och sen när jag kom ut igen så var Whilma borta!! Jag frågade runt och folk sa att den där tjejen hade tagit in henne i stallet. Jag sprang in där och letade och såg henne där inne till slut. De hade satt upp en namnskylt med ett helt annat namn och på henne hade de satt en lapp som det stod "SLAKTAS" på. Jag gick in och tog loss henne och ledde ut henne med min halsduk runt halsen, jag hade inget annat att ta henne i för de hade tagit av henne alla grejer och lagt undan dem. Så jag gick ut och satte mig upp på henne barbacka, utan grimma eller någonting och red hem. Jag räddade henne från att dö.
Att drömma en sådan sak, det gör så ont i hjärtat. Det är sådana drömmar som man helst av allt vill glömma. Jag red hem henne utan någonting på henne och det var hon och jag. Det var precis så jag brukade göra på somrarna när jag hämtade henne i hagen. Kunna sitta på henne och ha kontroll utan att på något sätt hålla i henne. Det är en känsla av att höra ihop, att kunna lita på varandra.
I drömmen räddade jag henne. Det gör så ont i mig när jag vet att jag inte kunde rädda henne i verkligheten. Jag vill kunna dra tillbaka tiden och kunna göra något åt hennes skador. Kunna vara med henne ytterligare några år. Men det går inte. Det låter som en dröm och det var precis vad det var....
På senaste tiden har jag drömt rätt konstigt saker men nattens dröm tog nog priset.
Det var den hemskaste mardrömmen men samtidigt någon känsla av lugn.
Det låter konstigt jag vet men jag ska förklara.
Till och börja med så var Whilma vid liv. Vi var i ridhuset och red lektion och när vi var klara så bad jag en tjej som var utanför att hålla i Whilma medan jag gick in i ridhuset igen och pratade med folk. Och sen när jag kom ut igen så var Whilma borta!! Jag frågade runt och folk sa att den där tjejen hade tagit in henne i stallet. Jag sprang in där och letade och såg henne där inne till slut. De hade satt upp en namnskylt med ett helt annat namn och på henne hade de satt en lapp som det stod "SLAKTAS" på. Jag gick in och tog loss henne och ledde ut henne med min halsduk runt halsen, jag hade inget annat att ta henne i för de hade tagit av henne alla grejer och lagt undan dem. Så jag gick ut och satte mig upp på henne barbacka, utan grimma eller någonting och red hem. Jag räddade henne från att dö.
Att drömma en sådan sak, det gör så ont i hjärtat. Det är sådana drömmar som man helst av allt vill glömma. Jag red hem henne utan någonting på henne och det var hon och jag. Det var precis så jag brukade göra på somrarna när jag hämtade henne i hagen. Kunna sitta på henne och ha kontroll utan att på något sätt hålla i henne. Det är en känsla av att höra ihop, att kunna lita på varandra.
I drömmen räddade jag henne. Det gör så ont i mig när jag vet att jag inte kunde rädda henne i verkligheten. Jag vill kunna dra tillbaka tiden och kunna göra något åt hennes skador. Kunna vara med henne ytterligare några år. Men det går inte. Det låter som en dröm och det var precis vad det var....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar