Det vackraste jag vet!

Nu var det ett tag sen igen
jag är dålig med det här att skriva.
men men. nu har jag varit borta i fyra dagar hos älskling.
Helt underbart har det varit och Dalarna ska nog bli mitt hem
Helt mysigt är det :)

Dagarna har bestått av kramar, pussar, solsken, studsmatta, långpromenad, bränder, knäppa saker med massa skratt, blåmärken, piercingincident, present, naken hud, långa nätter, sex.

Det är trist att vara hemma igen, helt plötsligt blir allting så tomt och ensamt igen. Men ja det är ju så med distans. Har man gett sig in i leken så får man väl leken tåla antar jag.
Jag är glad att jag har henne över huvudtaget. Jag har ju något helt underbart att längta efter <3

Idag har jag haft min bror och min gudson på besök en snabbis. Det var mys :) längesen jag såg dem. Han är för söt den ungen.

Imorgon blir det att vara barnvakt åt min andra bror. Ska träffa Nina och Amanda :)

Nu. Det blir nog en långpromenad med Zeke... han är här hos oss under tiden som Takida löper. Skönt att gå en sväng på kvällen och rensa tankarna :)

Puss på er

92 timmar och 25 minuter <3

Ja så lång tid fick jag med min underbara för den här gången.
Hon kom hit i onsdags och åkte hem igår...
Jag säger bara en sak. Tack för alla underbara dagar <3
I torsdags så lånade vi Amanda och va ute på äventyr med bebis hela dagen. Mys!
Det blev glass i solen och sen fika med Sara och Olle. Vi träffade även Klaras kompis Veronica :)
I fredags så var vi först hos syster och åt god mat, sen var det bowling som stod på schemat. Och Klara och jag vann. Såklart! Det var trevligt trevligt.

Och sen har vi väl mest haft det mys, sett på film och sexat! yeah ;)

Du är underbarast min fina <3

illamående

Japp japp nu har jag mått illa i fyra dagar och ätit i princip ingenting!
Nu har jag dock lyckats klämma i mig en halv banan och ett glas juice, och jag vill bara spy? Jag fattar inte grejen!
Jag har levt på cola och cigg de senaste dagarna, stabilt...

Men annars leker livet :)
Jag har världens finaste och underbaraste Klara och det gör mig så lycklig <3
Jag har haft syrrans lägenhet inklusive hundar i två dagar, skönt :)
Det är vår och vaaarmt ute, dock lite för varmt för hundarna orkar inte göra någonting. Så inga långpromenader här inte. Det får bli en lite längre sväng ikväll när jag ska möta Jenny och Peter på stationen :)
Nästa vecka kommer Julia äntligen hem! Det ska bli så underbart. Har saknat henne så himla jättemycket <3
Och jag kanske ska till Örebro och träffa Montana med <3

livet leker som sagt

Puss på er alla underbaringar <3

Underbara <3

Idag har jag varit i Örebro och träffat finaste Klara!
Det va helt underbart fint väder och vi va ute i solen hela dagen. Mys!
Dagen bestod av massor underbara pussar och leenden.
Du är för fin för att vara sann, och du rubbar hela min existens!

du är så fin när du ler
och säger att jag är söt :)

och du är min, bara min
och jag är din, ingen annans <3

Puss på dig mitt hjärta <3

Långa nätter <3

Fy vilken dag på jobbet!
Det är ett rent helvete nu när det är långhelg.
Vi har fått varor för en hel vecka nu, annars får vi varor i stort sett varje dag.
Så ja det blev ganska fullt överallt. Vi fick till o med packa bilen full med varor och åka till ett annat ställe och packa in massa saker i en frys där. Så nu är jag rätt död efter en dag som denna!
Och mina knän pallar inte med det här heller. Det gör ont bara efter en dag på jobbet. Känns inte alls bra eftersom jag ska jobba hela sommaren. Får gå till läkaren innan, känns som en bra idé.

Nej nu ska jag inte klaga!
Jag är glad. Sådär bubbligt glad i hela kroppen.
För hon är fin, mycket mycket fin!
Och hon uppehåller mig hela nätterna så jag knappt får någon sömn,
men det gör absolut ingenting <3
om t r e dagar ska jag träffa henne :)

Där går Klara och tindrar som en stjärna
för att bara, med sin Fabian få vara
å gå hem till varann, och älska litegrann
som bara kära kan!

Underbara du <3

Vårväder <3

Ja det va ett tag sen sist, igen.
Jag har nog helt enkelt inte haft lust att skriva, inget roligt att berätta ändå.

Men det är vår och varmt ute, härligt!
Idag så har jag jobbat och sen blev det fika och promenad med Sara och Olle. Mys :)

Jag saknar min vänner. De flesta underbaringar bor ju så långt bort. Jag har förlorat ett tappat taget om de flesta som bor häromkring. Det är lite tråkigt....
Och jag saknar Julia massor, hon har varit borta alldeles för länge nu. Jag kommer krama ihjäl henne när jag träffar henne <3

och puss på fyra underbara timmar i telefonen inatt <3
du är underbar, älskade du

Är det åldersskillnaden igen?

Ja minsann nu är det bara jag kvar i syskonskaran som är singel.
Och min fråga är åter igen om det är åldersskillnaden som är och spökar? Min yngsta bror är 27, det är sju år mellan oss. Alla mina syskon har någon nu och de flesta har barn och stadgat sig ordentligt.
Har jag så många år kvar att kämpa mig igenom? Jag tycker att jag har haft nog med skit redan som det är nu. Men jag antar att man får gå igenom ett par besvikelser och bli sårad ett antal gånger till innan jag hittar mitt rätta.
Men jag söker faktiskt någon som är seriös, det är inget "tonårsförhållande" jag vill ha.
Men det verkar va svårt att hitta någon som är så seriös. Är det svårare i mitt fall med tanke på min sexuella läggning?

Nej jag vet inte.
Jag antar att jag bara är lite svartsjuk, och ja jag står för det.
Det är vår i luften, jag vill också ha det där pirret i kroppen.
Jag vill ha någon som kan få hela min värld att le.

Men men. Den tiden kommer väl....

Slut på dieten.

Japp nu har man avverkat fyra dagar
fyra dagar som har känts väldigt långa
men det har funkat bra tycker jag
inte så mycket abstinens efter saker och ting
nu gäller det bara att hålla sig i skinnet och inte äta massa skit efteråt

Resultatet då?
Jo enligt uppgifter så skulle man ju gå ner 5 kilo.
jag har gått ner 3 kilo och tappat 5 cm i midjemått
absolut acceptabelt!
men det är några kilon till som ska bort
men det ska jag jobba på
PEPP! :D

Människor med värde!

Det finns vissa få människor utöver min familj som jag skulle kunna göra vad som helst för. Människor som jag skulle kunna äventyra mitt liv för.

En av dem är bosatt i Sthlm, alldeles för långt bort härifrån.
Men även om hon är långt borta så vet jag att jag alltid kan vända mig till henne och jag hoppas hon vet detsamma om mig.
Det finns ingenting jag inte skulle kunna göra för den vackra skapelsen.
För visst är hon vacker, vackrast i hela universum. Om ni ser henne med mina ögon.
Och om ni ser henne som jag gör så ser ni även att hon har det finaste hjärtat och den underbaraste själen.
Jag älskar henne för den hon är och hon älskar mig för den jag är.
Ibland älskar jag henne alldeles för mycket, så det nästan gör ont. Det gör ont för att det finns så mycket mer kärlek egentligen. Men den stänger jag inne när hon ser. Men innerst inne ligger den där inom mig och väntar på rätt tillfälle. Men det kommer aldrig att bli ett rätt tillfälle.
Men jag är så jävla lycklig över att jag har lärt känna henne och för att hon vill vara min vän. Att hon ens vill finnas i mitt liv, det betyder så mycket.
Det bästa med henne är att jag knappt behöver säga hur jag känner och tycker, innan hon kommer med precis samma tankar och funderingar. Det är underbart. Att få vara så nära en person, att ha någon som vet precis allt.
Jag hoppas att jag alltid kommer att få ha henne i mitt liv, för jag kommer då fan inte gå nånstans.
Jag älskar dig så gränslöst min vän <3

Hela dieten!

Efter önskemål så kommer jag skriva upp vad man ska äta under de här fyra dagarna.

DAG 1
Frukost: En halv grapefrukt och en kopp kaffe eller te.

Lunch: Grillad biff eller köttfärsbiff, grönsallad och tomater utan dressing och ett äpple.

Middag: Två hårdkokta ägg, haricot verts, en halv grapefrukt.

DAG 2
Frukost: En halv grapefrukt och en kopp kaffe eller te.

Lunch: En lammkotlett med en grönsallad utan dressing samt ett glas tomatjuice.

Middag: Squash och blomkål, ångkokta eller råa. Haricot verts. Osötat äpplemos.

DAG 3
Frukost: En halv grapefrukt och en kopp kaffe eller te.

Lunch: Grillad kyckling, grönsallad och selleri utan dressing. Ett äpple.

Middag: Grillad köttfärsbiff med skalade tomater samt ett glas katrinplommonjuice.

DAG 4
Frukost: En halv grapefrukt och en kopp kaffe eller te.

Lunch: Två hårdkokta ägg med haricot verts samt ett glas tomatjuice.

Middag: Grillad biff med en grönsallad med tomat utan dressing och ett glas osötad ananasjuice.

Lunch!

Har precis ätit "lunch", det blev försenat eftersom mamma och jag var ute och gick med Micke, Amanda och vovvarna.
Så nu har vi ätit biff med sallad och ett äpple. Mamma gör mig sällskap i detta :)
Än så länge har jag iallafall inte fått huvudvärk, som de varnade om. Men den kommer nog, jag som har så lätt för att få huvudvärk slipper nog inte undan....

Jag borde ge mig iväg oc fota också till kursen på onsdag, men behöver en modell. Någon frivillig? :) Hehe.
Fast just nu är det så trist väder ute så rätt tråkigt att gå ut.

Funderar på att sova en stund, hm.
Rastlösa vafan!

Flygvärdinnedieten!

Japp nu är det dags att minska på kilona man bär omkring på.
Flygvärdinnedieten, man ska tydligen gå ner 5 kg på fyra dagar.
Det är iallafall värt att testa :)

Så idag har jag börjat dagen med en halv grapefrukt och en kopp te.
Det är det som är till frukost varje dag ;)

Vi får se hur det här går.
Känns skönt om det skulle funka, lite roligare om det händer något på en gång! :)
Det värsta är kommer väl bli sötsuget.
Men jag ska klara det här, är så trött på hur jag ser ut så det ska nog funka.
Bara man ger sig fan på att man ska klara det :)

Puss hej!

Utmaning!

Jag blev utmanad av Iza.

Utmaningen lyder:
"Bloggaren skriver 8 fakta / vanor om sig själv. Den som blir utmanad skriver ett eget blogginlägg om sina 8 fakta / vanor. I slutet av inlägget skriver du 8 personer som du utmanar. (Kom ihåg att länka- spread the love!)"

1. Jag är djurälskare ända in i själen.
2. Jag älskar att fotografera och drömmer om att kunna livnära mig på det.
3. Jag är glad och tacksam över alla nära och kära som finns som stöttepelare genom livet :)
4. Jag har en stor förmåga av att stanna kvar i gamla saker, vilja ha tillbaka något som jag redan har förlorat. Jävligt svårt att släppa taget med andra ord.
5. Jag har väldigt lätt att fästa mig vid folk och tycka gott om alla. Jag har svårt att se folks dåliga sidor, och även om jag ser dem så gör jag så gott jag kan för att undvika dem.
6. Jag önskar ibland att jag inte var ett sladdbarn.
7. Jag är en riktig romantiker, som lätt kan övergå till överdrift.
8. Jag är homosexuell och stolt! :) haha


Jag utmanar;
jag har nog ingen att utmana. Vet inte om det är så många som läser bloggen och om det är det så vet jag inte om de själva har en blogg. Men jag utmanar alla som vill!! :)

Fylld av saknad!

Ja vad ska man säga.
Saknad är någonting som alltid finns inom mig.
Vänner som bor för långt bort, nära och kära som är förlorade.

Jag saknar Stockholm, Stockholm gånger två faktiskt.
Jag saknar Grythyttan/Örebro.
Jag saknar Trollhättan.
Jag saknar er, jag saknar er.

Den ena Stockholm ska snart åka bort i över ett halvår. Jag som ville träffa dig snart igen men jag antar att det inte kommer hinnas med innan du åker....
Den andra Stockholm saknar jag massor. Hon är liksom den som förstår mig som ingen annan. Jag behöver knappt öppna munnen innan hon förstår mig. Men så fort jag har tid och råd så kommer jag snart och hälsar på dig igen.
Jag saknar Grythyttan och all den kärlek som den personen ger mig. Vi va dem som aldrig kommer skiljas åt. Jag hoppas att det fortfarande är så.
Jag saknar Trollhättan, du kommer alltid ha din plats i mitt hjärta. Men jag har gjort mina misstag och det finns inget jag kan göra åt det. Jag får helt enkelt skylla mig själv....
Och jag saknar Julia, som är i Afrika. Men snart är hon hemma igen och gud vad jag ska krama dig. Älskade du <3

Och jag saknar mig själv. Den personen som jag en gång var. Men även den tiden är förbi....


God natt alla mina underbaringar.
Jag hoppas att ni vet vilka ni är!

Och ett extra stort tack till N som är den underbaraste ängeln i dessa tider. Älskar dig syster <3

En dag med Takida!

Jobb idag, gick helt okej. Var egentligen alldeles för trött för att resa mig upp ur sängen men var ju så illa tvungen. Har gått på halvfart hela dagen på jobbet känns det som.

Efter jobbet så var det hem till Jenny och så gick vi ut med hundarna, hon skulle gå och hämta ett paket på macken. Så vi gick en promenad på ca en halvtimme kanske, sen på väg hem så stannade jag med Takida i hundgården så hon fick leka av sig lite. Hon är så himla underbar!
Ikväll har jag badat och sen ätit lite. Sen fick jag ett ryck och ville ut. Så vid 19 så tog jag Takida med mig ut. Vi gick först till hundgården igen men det va knappt någon där så vi var bara där i en halvtimme ungefär. Sen istället för att gå hem så tog vi oss en ordentlig promenad. Var ute ungefär en timme och gick. Det var så himla skönt. Massor med snö ute och inte särskilt kallt. Lekte massor i snön som två små barn, hehe.
Och när vi kom in igen så kände jag att jag kunde varit ute minst en timme till. Det var så skönt att bara gå och gå.
Ska nog börja med långa promenader på kvällarna. Ta med mig någon av hundarna, det blir mest bara jobbigt att ha med sig båda. Annars får jag helt enkelt gå två långa promenader så båda får var sin :)
Nu ska jag iallafall få bort lite fläsk, trivs verkligen inte med mig själv någonstans just nu. Usch.

Nej nu blir det nog till att sova snart. Är ledig imorgon och då ska jag sova sova sova! Ska sätta telefonen på ljudlös med så dem inte kan ringa från jobbet och väcka mig vid sju.

På torsdag är det arbetsintervju också förresten. Håll tummarna eller nåt :)

Puss och godnatt på er!

Vad gör man egentligen när alla tårar har tagit slut?
Man känner hur de bränner bakom ögonlocken men det är också det enda som händer. Och den känslan som består utan att man får ut en enda droppe. Det gör ont.

Och varför är allting så mycket värre på kvällen?
Sätter hjärnan igång fler tankar då eller vad handlar det om egentligen?
På kvällen kommer ångesten, paniken som kryper innanför huden.
Jag hamnar i något slags känslomässigt stillestånd, det känns som att jag svävar mellan fantasi och verklighet. Eller egentligen känner jag ingenting, men hur förklarar man det? Skulle jag försöka förklara den känslan för någon så tror jag bara att folk skulle tycka att jag va dum i huvudet....

Jag tänker tillbaka på tiden som har varit. Mina jobbigaste stunder i livet. Den tiden då jag skadade mig själv, var det egentligen så jävla illa att jag var tvungen att ta till den metoden? Nej jag tror inte att det hade behövt bli så, men dock så tror jag ibland att jag kan falla tillbaka så långt. Ni kanske tror att man kan kontrollera siutationen eftersom man redan har varit där och vet vad det handlar om. Men jag tror inte att jag har kontroll över den siutationen om den skulle komma igen. Jag vet ju ingenting längre.

Det enda jag vet är att detta säkert bara är en massa struntprat som ingen bryr síg om. Det brukar ju vara så, det har alltid varit så, så varför skulle saker och ting vara annorlund nu?

Nej slut på struntpratet kanske. Kanske borde sova istället, ska ju upp tidigt till jobbet imorgon.
Men jag vill inte sova, ensamheten är som starkast då. Alla svek spelas upp framför mina ögon och jag sjunker genom jorden, mitt hjärta krossas åter igen och jag tappar luften. Åt helvete med detta liv.

Och du, älskade du. Jag älskar dig så himla mycket, jag tror inte du förstår att jag gör det.
Men jag är rädd för att satsa så hårt, jag vill inte bli sårad som så många gånger förr. Jag vet att det var jag som sårade dig i detta fall, men det hindrar mig inte från att vara rädd.
Aja strunt samma nu. Det jag tänkte säga var är att jag önskar att jag var där hos dig nu på sjukhuset, att jag fick hålla din hand så du slapp känna dig ensam.
Jag kommer alltid älska dig, vad som än händer <3

Spelar åldersskillnaden så stor roll?

Nyligen hemkommen från Norrköping. Har varit och firat syster Petra :)

Alltid när jag träffar alla mina syskon från pappas sida (gäller även de på mammas sida men vi brukar inte träffas så ofta allihop...) så får jag en känsla av ensamhet. Jag vet inte varför eller hur den har kommit dit och jag vet heller inte om jag riktigt kan förklara känslan. Men jag är så pass mycket yngre än alla dem och det känns som att jag aldrig riktigt har varit eller kommer att bli "en i gänget".

Och det är en massa tankar som väcks till liv. Familjebildande är en annan sak.
Nästan alla mina syskon har barn nu, barn som är jämngamla med varandra. De träffas och barnen leker ihop, men jag har inga barn och det känns som att det brister där. Allting brister för att jag är så pass mycket yngre.
Och självklart så slår en tanke mig som jag egentligen kanske inte borde tänka.
Vad tycker dem om mig egentligen? Vad tycker dem om att jag är homosexuell? Har det någonting med saken att göra? Som sagt. Alldeles för mycket tankar och funderingar om hur mitt liv kommer bli.
Om jag en dag får barn. Då är mina syskons barn för stora för att kunna leka på samma sätt med mitt barn. Allting brister.....

Hur jag än vrider och vänder på saker och ting så brister det.


Och en annan sak som jag saknar. Den där nära kontakten med mina syskon. Det har nog också mycket med åldern att göra. De har bildat familjer, har sin liv. Själv är jag för ung för att bilda familj, och jag kanske har ett helt annat behov av att träffa dem mot vad dem har att träffa mig.
Jag vet inte var jag står i någonting just nu. Allting är bara vilset och bortkommet. Jag är bortkommen...

Och på tal om syskon. För ett år sedan skrev jag en dikt efter att vi hade varit och firat Petras 30-årsdag. Tänkte att jag skulle göra den officiell nu....


"hon hörde sången utanför

"ja må hon leva, ja må hon leva"

hon ville så gärna vara där ute och hylla sin syster

men hennes tårar rann fortfarande som floder nerför hennes kinder

hon ville inte visa sig för alla andra

hon ville liksom inte förstöra någonting

det var ju trots allt hennes systers 30 - årsdag

men hon kunde inte

hon reste sig upp

spolade toaletten

där inne kunde hon ju inte sitta hela dagen

hon funderade på om det fanns en annan utväg

så hon bara kunde försvinna bort ett tag

men det var ingen idéhon tvättade händerna

tvättade av ansiktet med kallt vatten

försökte få bort dem röda ringarna runt ögonenoch hennes näsa hade en viss förmåga att bli röd när hon gråtit

kallt vatten brukar funka

men inte den här gången

tårarna hade satt sina spårhon såg sig själv i spegeln

hon såg helt förstörd ut

sakta öppnade hon dörren och gick ut

hörde skrattet och stojet i rummet intill

hon tog mod till sig och gick in

tittade inte på någon

undvek ögonkontakt

hon lade sig i soffan i sin brors flickväns knä

och tårarna forsade åter igen

varför kunde de inte bara sluta?

hon ville ju inte att någon skulle se

men alla såg

men hon låg stilla där

grät och skakade

kände armar runt sig och kände sig trygg

tårarna torkade efter ett tag men hon kände sig fortfarande illa till mods

hon skulle kunna ligga där i hennes famn i evigheteroch bara känna känslan av trygghet

hon andades in en söt doft av parfym

och kände lugnet lägga sig i kroppen

hon skakade fortfarandemen hon kände sig trygg

dags för hemfärd

hennes mammas blick hade kunnat döda henne

men hon tittade bort

orkade inte se henne i ögonen

orkade inte titta på henne

hon skulle klara detta självoch hon visste vilket stöd hon nu hade

det kom från hennes syster

som hon aldrig trott skulle finnas där på det viset"




nej nu ska jag åka in till stan, till syster Jenny
Och bloggläsare! Det är inte farligt att kommentera ;)

En slags återförening?

Jag vaknade med kristaller av tårar i ögonen i morse.
På senaste tiden har jag drömt rätt konstigt saker men nattens dröm tog nog priset.
Det var den hemskaste mardrömmen men samtidigt någon känsla av lugn.
Det låter konstigt jag vet men jag ska förklara.

Till och börja med så var Whilma vid liv. Vi var i ridhuset och red lektion och när vi var klara så bad jag en tjej som var utanför att hålla i Whilma medan jag gick in i ridhuset igen och pratade med folk. Och sen när jag kom ut igen så var Whilma borta!! Jag frågade runt och folk sa att den där tjejen hade tagit in henne i stallet. Jag sprang in där och letade och såg henne där inne till slut. De hade satt upp en namnskylt med ett helt annat namn och på henne hade de satt en lapp som det stod "SLAKTAS" på. Jag gick in och tog loss henne och ledde ut henne med min halsduk runt halsen, jag hade inget annat att ta henne i för de hade tagit av henne alla grejer och lagt undan dem. Så jag gick ut och satte mig upp på henne barbacka, utan grimma eller någonting och red hem. Jag räddade henne från att dö.

Att drömma en sådan sak, det gör så ont i hjärtat. Det är sådana drömmar som man helst av allt vill glömma. Jag red hem henne utan någonting på henne och det var hon och jag. Det var precis så jag brukade göra på somrarna när jag hämtade henne i hagen. Kunna sitta på henne och ha kontroll utan att på något sätt hålla i henne. Det är en känsla av att höra ihop, att kunna lita på varandra.
I drömmen räddade jag henne. Det gör så ont i mig när jag vet att jag inte kunde rädda henne i verkligheten. Jag vill kunna dra tillbaka tiden och kunna göra något åt hennes skador. Kunna vara med henne ytterligare några år. Men det går inte. Det låter som en dröm och det var precis vad det var....

Alla hjärtans dag?

Ja vad är det för påhitt egentligen?
Det bara massa strunt för att affärerna ska tjäna pengar,
på saker som dessutom bara är massa trams.
Varför kan man inte uppskatta varandra lika mycket varje dag?
Måste man ha en speciell dag för att visa sin uppskattning till sin vänner, sin familj och sin älskade?
Och dessutom. Alla de där ute som faktiskt inte har någon att hålla kär. Den här dagen måste vara den värsta dagen på året för dem. Och ja jag kan erkänna att jag är en av dem som känner sig extra ensam denna dag.

Och på tal om kärlek. Jag satt och pratade med Carro på msn och pratade om just kärlek. Begreppet "evig kärlek" har verkligen tappat sin innebörd. Nutidens kärlek är inte alls som den var förr i tiden. Ta min egna farmor och farfar som exempel. De träffades när de va 18 och var gifta i över 60 år. Och de kunde efter de 60 åren tillsammans se lika nykära ut. Det var underbart att se. Men något sådant finns väl knappast i dagens värld?
Ungdomar träffas, bygger upp förhoppningar på att det ska bli något bra som ska hålla för alltid. Många förlovar sig ofta alldeles för tidigt, säger att de älskar den personen mest i hela världen. Sen efter några veckor kanske det är slut och då sitter de där med brustet hjärta, än en gång. Till slut så tappar man bort sig själv i det som kallas kärlek och vet till slut inte vad det innebär.
Jag själv har kommit till just det stadiet. Jag har tappat fattningen, tappat bort mig själv i känslornas värld. Och jag har också varit den som har tagit ut för mycket i förskott. Klart man har fallit pladask och varit kärast i världen. Men så har sveken kommit och man blir den mest sårade någonsin, tror man. Men man överlever, världen går inte under. Men just då, i den stunden då hjärtat krossas så vill man bara försvinna från denna värld för alltid. Man tror att man aldrig mer ska hitta någon. Men så går det ett tag, man hittar någon annan och gör samma misstag igen. Och ännu en gång så står man där sårad och föstörd.

Nej jag tycker att dagens så kallade kärlek är åt helvete rent ut sagt.
Men vad är det som har gjort att vi har hamnat där vi är? Vad är det som är skillnad från förr i tiden?
Jag har många teorier om det egentligen men det skulle bli för mycket att skriva om här. Så jag lämnar helt enkelt frågan öppen till er, dela gärna med er med era egna teorier.
Men jag säger då det, det var nog ändå bättre förr.


Det var allt från mig för den här gången. Ha en bra alla hjärtans dag alla där ute !

Ett halvår av rent helvete!

Efter att halva dagen hade gått så kom jag på det som jag har försökt undvika.
Det har gått 6 månader nu sen hon försvann bort ifrån mig.
Ett halvår av ren saknad, ensamhet och hopplöshet.
Jag saknar varje dag, det är ett stort sår som aldrig läker.
Du låg mig varmast om hjärtat och kommer alltid göra,
ingen kan ta platsen från den finaste i världen.

Ingen.

Ibland önskar jag bara att det hade varit jag istället för du,
eller att jag åtminstone kunde fått följa med dig.
Men jag vet att det alltid kommer vara du och jag ändå,
jag vet att du vakar över mig.
Aldrig ska jag sluta älska dig <3

The sweetest girl I've ever seen!

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga
allting känns bara som en dröm.
Och jag vill inte vakna upp ur denna dröm
jag vill vara i den med dig så länge jag får.
Det är sjukt hur någon människa kan känna precis som jag
utan att jag behöver säga ett ord.
Det här är början på något bra <3

God natt.

Hoppar du, hoppar jag <3

God kväll!

Jag sitter här, mitt uppe i ett samtal på msn med en av de finaste människorna som finns.
I två år har jag pratat med henne, delat mina tankar med henne och hon har delat sina med mig.
Vi har haft ett rejält uppehåll, vilket jag tycker är synd. För jag saknade henne under den tiden.
Men hon är tillbaka, hon är en sådan person som man aldrig tappar greppet om. Och det är jag glad över.
Snart, snart sitter jag där hos henne. Pratar om allt mellan himmel och jord i hennes närhet.
Den längtan som finns går inte att beskriva, jag vet redan nu hur underbart det kommer att bli.
För det här kan inte gå fel. Men samtidigt så kommer jag vara så nervös. Första mötet är alltid speciellt.
Jag vet att jag har en äkta vän i dig, och jag hoppas att du vet att du har en äkta vän i mig.
Och vet du? Du gör mig så satans lycklig.
L <3



Vad har hänt idag då?
Jo som sagt. Först lunch med mamma, jag trivs att umgås med dig, att hitta på saker tillsammans <3
Sen bar det av till min bror, gick ut och gick med hans flickvän och mötte upp syster Jenny med hundarna. Fotade en hel del. Det känns så mycket bättre nu.
Sen blev det mat hos mormor och morfar. Mumma :)
Efter det gick vi ner till bror igen och va där en stund med lilla Amanda :)


Och nu sitter jag här. Mitt uppe i tankar på allt och ingenting.Jag har druckit massor te, för jag hittade mitt favoritte idag.
Rabarber & cream <3


nej sova kanske. det är ju en dag imorgon också :)
fotopromenad med Nina igen och sen fika med Sara <3


Puss o hej på er

Bilder från igår

Hallå där ute!
Nu har jag varit inaktiv här igen men ska försöka komma igång ordentligt nu.

Jag har haft fullt upp med jobb under jul och nyår och sen har jag hjälpt syrran att flytta och nu äntligen har hon fått internet här så nu är det bara att köra igång. Jag mer eller mindre bor här nu, det är skönt :)


Så vad händer då?

Just nu sitter jag och lyssnar på Regina Spector - hon är min nya drog.
Snart ska hundarna ha mat och gå ut. Sen blir det till att åka iväg till Nina och gå ut på långpromenad med hennes hundar. Det blir en rejäl fotorunda med andra ord. Jag tror jag kan behöva det, har trots allt fått tillbaka lite inspiration.
Bilder kommer sen om det blir något att ha.

Nej nu ska jag göra mat åt hundarna och gå ut.
Nu ringde mamma med och ville äta lunch med mig så det bli ikano innan jag åker till Nina
skriver mer sen

Puss så länge :)